Kultur – en reseanledningInnan jag flyttade hit med hela familjen, besökte vi Gotland som turister varje sommar. Ibland funderade vi på att åka annorstädes, till exempel ta en restresa till något Medelhavsland, men det blev alltid Gotland som vann.
Anledningen var Gotlands kinderäggsstatus – tre upplevelser i samma resa. Solsemester, att få tillbringa några dagar på stranden, bada i mjukt vatten samt få några fräknar på huden. Naturupplevelsen, det säregna och otroligt vackra gotländska landskapet med helt andra ljus, ljud och dofter än hemma. Tredje anledningen? Kulturupplevelserna. Närhelst vi kom hit, fanns spännande kultur att uppleva. På minsta krog fanns musik, kulturarvet pockade på uppmärksamhet överallt och muséer, ateljéer och hantverkare kantade varje väg. Det blev helt enkelt svårt att toppa denna gotländska kinderäggssemester, så vi återvände år efter år. När vi sedan hade flyttat hit hörde jag den dåvarande turistbyråchefen säga att kultur inte är en reseanledning. Jag blev helt paff. Va – hur menade han? Ja, ingen anledning för folk att resa till Gotland, förtydligade han. När turisterna väl är här, njuter de förstås av både mat och musik med muren som kuliss, men det är inte därför de kommer. Jag vet inte riktigt hur han kom till denna slutsats, men jag är övertygad om att han hade fel. Självklart kommer folk för kulturen! Konst, kulturarv, hantverk och design, scenkonst, film – och matkultur, kyrkokonst och säkert något mer. Det kanske inte är det första som kommer ut ur munnen ifall någon frågar ”varför åker ni till Gotland”, men självklart ingår det. I dagstidningarna publiceras varje dag ett urval av de evenemang som går av stapeln på ön. Jag har roat mig med att göra två stickprov och räkna hur många av dessa som är kulturevenemang. Den 26:e juni var det 129 evenemang listade. 93 av dessa, dvs 72 %, var kulturevenemang. En månad senare var 149 av 189, dvs 79 %, kulturella. Oj! Om det snittar på ungefär 75 % kulturella evenemang per dag, så tyder det ju på att kultur lockar folk, eller hur? Annars skulle folk inte lägga tid på att göra dessa arrangemang är min enkla slutsats. Jag tänker också på hur dagstidningarna rapporterar kring sport och kultur. Nästan varje dag är det sex helsidor om sport. Kulturen får nöja sig med en, max två, trots att det pågår minst lika många kulturarrangemang varje dag. Det är lite märkligt. Så varför får inte kulturen samma uppmärksamhet? Är det så att vi tar kulturen för given? Men vad skulle hända om allt kulturutövande försvann? Ingen film, TV, läsning, dans, musik, kulturarv, inget hantverk eller skapande av något slag. Jag vet inte vad du tycker, men mitt liv skulle bli hopplöst tråkigt. Vad kommer du ihåg efter semestern? I mitt minne flyter nog dagarna på stranden ihop, men jag kan i detalj redogöra för varenda kulturupplevelse. Artister, museer, restaurangbesök, filmer, ateljéer och hantverkare – dem bär jag med kärlek i mitt hjärta. Och det tror jag inte att jag är ensam om. Kultur är livet! Eller åtminstone meningen med det. |
|